Precis kommit hem från skolan. På morgonen efter matten var det idrott. Vi körde 'arga gubben'. Man skulle bygga saker att gömma sig bakom och då ska någon vända sig och räkan till 5. När denne har räknat till 5 så ska han eller hon vända sig om. Man ska försöka att inte synas för den personen. Om denne ser dig så är du ute. Man fick springa till sin rockring och börja om. Sen när idrotten var slut kände jag att jag knappt kunde gå för benen hade somnat. Haha. Kunde inte ens gå ner för trapporna. Kommer säkert vakna med träningsverk imorgon. BUUUHUUUUHUHU :(

 

 

 

Sedan någonstans i mitten av år 2011 har mina ben kliat så in i tjosanhejsan. Det kliar fortfarande, varje natt och jag är röd på låret av allt kliande. Det är en av de stora anledningarna till att jag inte kan sova på nätterna. Jag är tvungen att smörja in låret regelbundet för att det inte ska klia. Mamma köpte en speciell salva när jag fick exem. Jag måste smörja in med den salvan regelbundet. Om jag inte gör det är risken stor att jag inte kommer kunna sova för det kliar så förbaskat. Det började med att jag låg i sängen och då kände jag att det började klia. Jag trodde såklart att det var ett "normalt" kliande som alla får ibland. Då kliade det en gång till och så fortsatte det så. Jag tänkte att det kanske kunde vara byggbett. Nästa natt kliade det en gång till och då blir jag ju såklart fundersam. Så fortsatte det. Jag berättade för mamma att mitt låt kliar varje natt. Så köpte hon en speciell salva åt mig. Den hjälper inte så mycket men det är iallafall något. Mitt exem är för starkt helt enkelt.  Pappas sambo har världens bästa salva, enligt mig, som funkar i veckor. Jag smörjde in med den salvan och sen kände jag inget mer och jag glömde bort exemet totalt. Det var så skönt att slippa exemhelvetet. Men sen kom det tillbaka igen och nu kommer vi inte ihåg vilken salva det var ._. Haha.

 

 

 

 

 

I somras var jag på Öland med mamma. Det var mysigt. Vi satt på stranden och lyssnade på när vågorna slog mot strandkanten. Jag la mig ner och lyssnade på musik. Det var så underbart härligt! Vi kollade på stenar och fossiler när vi gick där. Har kvar 2 stenar därifrån. Vi var inte bara på stranden utan vi gjorde andra saker också med mammas "killes" familj. Vi åkte till Borgholm, till Sandviken och massa härliga ställen. Kommer dock inte ihåg vad jag köpte. Haha. Det jag kommer ihåg är att jag köpte 2 vykort. Jag tror inte jag köpte något mer. Skulle gärna vilja åka dit igen!

 

Precis tittat på 'Stjärnorna på slottet' med pappa och hans sambo. Idag var det Eva Fröling. Nästa vecka är det Robert Gustafsson. Har inte varit intresserad av program som just 'Sjärnorna på slottet' och 'Så mycket bättre', men nu när Robert är med så känns det mycket bättre och dessutom roligare. Det är samma sak med mamma. Hon älskar Magnus Uggla och hon tittade på 'Så mycket bättre' för att han var med där. Det är precis så det är för mig. Om inte Robert var med så skulle jag inte titta på programmet. Jag vet ärligt talat inte hur det kan bli så. Det är väl kanske för att höra och se sin idol. Det blir ju helt annat.

 

 

 

Sitter och somnar. Men jag tänkte updatera bloggen innan jag gör i ordning mig för natten :) Brukar inte gå och lägga mig så här "tidigt" på fredagkvällarna. Natten brukar fortfarande vara ett barn. Men nu känner jag att jag inte orkar vara uppe en sekund till. Klart när man har gått upp vid 7 på mornarna för att ta sig till skolan. Jag går och lägger mig rätt så skapligt på kvällarna nu för tiden. Antar att både kroppen och hjärnan har vant sig vid det. Man blir ju trött på skoldagarna.

 

Sitter och gäspar hela tiden. Dags nu att gå och lägga sig innan jag somnar. Hoho. Godnatt!

 

 

 

Hallå! Har nyss kommit hem från skolan :) Nu är det äntligen helg! Ikväll ska jag äta pizza och smaska i mig godis. YUMMY! Jag är vrålhungrig och det är några timmar kvar tills kväll. Det var nämligen kassler idag och jag tycker inte om kassler. Så jag tog lite. Vilket jag ångrade sen för såsen var så himla goood! Skolans kassler måste vara godare än hemma ;) Det blir ju helt annat. Mamma gör aldrig sås. Det är bara ren kassler, potatis och sås som inte är blandad med kasslern. Mamma skulle få ett recept.

 

Mamma hämtar syskonbarnen på dagis. Sålänge hon är där tar jag och värmer en matlåda. KOLDOLMAR!♥ Älskar koldolmar :D Speciellt farmors. Kolpudding är också jättegott! Sen vet jag inte om det blir TV eller dator. Vi får se ;)

 

 

Sitter och tittar på 'Allt Faller' på TV4 :) Tycker det är en bra serie. Mest för att det är Killinggänget ;) Det är bara Robert som fattas. Har spelat TS3 en stund också. Har kommit väldigt långt med min familj. Rebecka har blivit kändis, vilket jag tycker är lyckat roligt. Men nackdelen med att bli känd i sims är att det kan spridas falska rykten om din sim. Du är då tvungen förklara för andra simmar att ryktena inte är sanna så blir du förlåten. Om din sim får dåliga rykten får du ingen "kändisrabatt".

 

 

 

Idag efter skolan åkte jag direkt till psykologen med mamma och pappa. Åkte sedan till Max Hamburgare och åt. Gott var det! Älskar hamburgare ;) Brukar tjata alltid tjata om att äta hamburgare. Speciellt om det finns pommes till. Det är ett av det bästa jag vet!

 

 

 

HEJ! Kom hem från skolan för en stund sedan :) På morgonen hade jag samhällskunskap. Sen var det matte och efter det var det hemkunskap. På hemkunskapen gjorde vi scones :) Jag smakade aldrig på min så jag vet inte hur det blev xd Tog någon annans. När alla ingredienserna var i var det bara att sticka ner handen i degen och knåda runt den så det blandas. Det var yougurt och mjölk i så kladdigt blev det. Sen var det bara att platta till degen och in i ugnen. Man skulle ha de i ugnen i 10 min. Där stod jag och väntade, hungrig som ett lik. Vi tog bara lite och åt eftersom vi hade lunch efteråt. Det var spaghetti och köttfärssås till lunch :D YUMMY!

 

 

Kom precis hem från skolan. När jag gick förbi ålderdomshemmet såg jag hur en bil började sladda i kurvan, precis där jag gick. Mina ögon blev stora av rädsla, och jag tänkte slänga mig i snön för att inte bli påkörd. Mitt hjärta bultade och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var helt förvirrad av skräcken. "Ska jag hoppa undan? Ska jag slänga mig snöhögen? Ska jag vänta? Vad ska jag göra!?". Jag stannade upp och i sista sekund körde bilen på rak väg igen. Jag var nära på att bli påkörd. Hur skulle mina föräldrar ta det om det gick riktigt illa? Jag ser framför mig ambulanser, polisbilar och en krossad bil. Den här tanken kommer jag nog bära med mig länge. Jag vet att jag inte borde tänka så. Men det är svårt när man har varit med om att nästan blivit påkörd, kanske t.o.m överkörd. Usch. Om det nu hade hänt något och jag skulle ha överlevt, kanske jag inte ens skulle klara av skolan. För jag har aldrig varit så nära en bil som sladdar. Jag har inte ens sett det på riktigt. Jag tror att jag har blivit drabbad. Så nära som det var så är det inte omöjligt att jag kommer bära med mig känslan. Tänk om jag hade gott på kanten. Alltså jag menar då kanten på trottoaren. Det går inte att förklara hur rädd jag är.

 

Nej nu ska jag försöka att lugna ner mig med en kopp varm té. Om jag nu kan sluta tänka på det som jag såg. Jag ska berätta för min psykolog på torsdag. Usch och fy. Känner fortfarande smaken i munnen av lera och jag menar det också. Smutsig snö sprutade mot mig. Det är så vidrigt!!

 

Jag har alltid varit svårt med att vara social. Jag var som liten väldigt unik. Jag tog aldrig hem kompisar, jag var alltid själv och jag var i min egen värld. Jag hade en egen liten värld inne i huvudet. Jag var väldigt kreativ och fantasifull. Det dagisfröknarna tyckte var så "konstigt" var att när vi hade lästimme tittade jag alltid upp i taket som om jag inte lyssnade. De frågade mig alltid efteråt vad boken handlade om och jag kunde utan några problem, hur lätt som helst med andra ord, förklara var boken handlade om och vad som hände. Misstankar bodde redan då hos mina föräldrar. Jag var helt unik, inte som alla andra. När jag blev äldre och började skolan blev det genast värre. Jag var i skolan varje dag, men jag hade svårt med det. Det har iallafall mamma och pappa berättat. Jag minns inte hur det var när jag började lekis. Har ingen alls minne från den dagen. Det ända jag kommer ihåg från lekis är klassrummet. Det var ett rum med 3 fönster, en soffa, bord och hylla. Minns inte alla detaljerna. Det är istortsätt det ända jag kommer ihåg. Vi satt i mattan närmast den stora hyllan. Mer minns jag inte från lekis.

 

Lekis var ändå okej. Men i första klass hände det saker. Jag blev mobbad av en tjej. Jag förstod inte varför. Jag minns hur jag satt i lekrummet och lekte med barbiedockor. Hon var där med en annan tjej som gick i samma klass som mig. Jag satt och kammade håret på dockorna. Då började den elaka tjejen (Vill fortfarande inte komma in på några detaljer), trycka ned mig med massa ord och var otrolig taskig mot mig. Då gick jag ut och sa åt fröken. Självklart försvarar *Hon* sig själv och säger att hon inte gjort något. Jag minns inget mer.

Jag fick mer och mer tvångstankar. Om jag la handen på bordet var jag tvungen att lyfta på handen och lägga den på bordet ännu en gång. Så är det fortfarande. Jag kan fortfarande inte ställa ett glas utan att göra det upprepade gånger. I andra klass fick jag göra tester. Efter x antal veckor eller månader åkte vi dit för att veta diagnosen. Då fick jag veta att jag har Asperger. Jag förstod inte, fattade inte. Vad var Asperger? Varför hade jag det? Jag kommer ihåg när jag satt i rummet medans mamma, pappa och specialpedagogen pratade. Det var snäckor på bordet. Jag kollade på snäckorna hela tiden. Jag hörde bara "Bla bla.. Blaha blablbla" i bakgrunden. Jag var helt inne i min egna värld. Jag satt och trampade hela tiden. Då gav specialpedagogen mig ett papper och en penna. Jag förstod inte. Skulle jag rita eller skulle jag använda det senare? Jag satt och funderade hela tiden. Fortfarande så hörde jag "Blablabla blah blaa" i bakgrunden. Jag var inte alls med i samtalet. Jag satt bara och kollade runt.

 

Jag tror att redan på dagis hade jag en specialpedagog. I fjärde och i femte klass fick jag gå undan en gång om dagen och spela träningsspel på datorn. Jag tyckte inte det var så kul. Det var så tråkigt. Jag hade gått dit flera veckor i rad. Klart jag tröttnade. Så jag fick sluta med det. I sjätte klass började jag i en liten klass med 7-8 elever i klassen. Vi hade ett eget rum. Mat åt vi alltid där. Jag gick där i 2 år. Jag tröttnade på taxiresorna. Jag bodde ca. 40 min från skolan. Jag hade också svårt att sova på nätterna. När jag kom hem såg mamma på långt håll hur trött jag var. Dar påsar under ögonen. Man såg hur trött jag var. Jag hade kört slut på mig själv. Jag fick då kortare lektioner. Jag skulle te.x göra en sida sen fick jag inte göra mer, för jag körde helt enkelt slut på mig själv. Det funkade inte ändå. Det var på grund av taxiresorna. Då fick jag byta skola till den skolan jag går i nu. Jag bor nästan bredvid skolan så nu kan jag gå utan att oroa mig över taxi. Känns hur skönt som helst!

 

Nu vet ni...