Jag känner tomhet

Igår skrev jag att jag skulle ta en liten kort bloggpaus. Jag mår lite bättre idag, men jag grät lika mycket idag som igår. Jag kommer vara deppig ett tag.
 
Ni behöver inte tycka synd om mig. Jag gråter för att jag själv vill det. Jag vill få ur mig det jag är ledsen över. Egentligen vet jag inte varför jag gråter och är deprimerad & ledsen. Alla har perioder ibland då man vill vara ifred och vara för sig själv. Jag är inte ensam om det. Du som läser detta nu har säkert känt dig deprimerad, arg, besviken eller ledsen någongång. Precis som jag. Alla har perioder ibland då man är ledsen och mätaren är nere på 0%. Om jag inte ville gråta skulle jag inte gråtit. Jag skulle hålla tillbaka gråten. Men nu vill jag gråta, och då gör jag det. Jag kan inte bara hålla allt inom mig som om det inte vore någonting. Jag är förhoppningsvis inte den ända som har känt så. Det är hormoner, men det finns också ofta en anledning till att man blir ledsen. Jag stortjöt när min hamster dog. Det är aldrig fel att gråta. Man får gråta. Det finns ingen lag för det. Jag vill gärna inte visa min sorg offentligt. Jag vill göra det när jag är själv. Jag vill vara ifred och inte ha annat runt om mig. Därför kände jag att det blev alldeles för mycket igår. Jag flippade ur. 
 
Jag har en psykolog som jag brukar gå till varje vecka. Det har varit lite uppehåll nu när det har varit jullov. Jag klarar varken av skolan eller loven om jag inte går dit. Då blir jag såhär. Om inte psykolog-yrket fanns skulle jag inte klara av skolan. Om det inte vore för min psykolog så kanske jag inte skulle, som sagt, klara av skolan. Det skulle bli kört. Kört för min skolgång och framtid. Men den ända som kan få mig att le och skratta på riktigt är Robert Gustafsson. Så deprimerad som jag varit så har jag suttit och tittat på honom. Jag har tillbringat hela lördagskvällen med godis och Robert. Det finns inget annat. Jag mår betydligt bättre nu. Jag läser hans självbiografi 24/7. Jag är på kapitel 16. Lånade den i förrgår. Det är långa kapitlar, så lite är det inte. När jag läser den, känner jag mig gladare och positiv. Det är för att det är han. Robert Gustafsson. Kungen av humor. Han kan muntra upp vem som helst. Bara man läser sig in i vad han säger och skriver, och dessutom förstå honom och hans humor. Han inspirerar mig. Inte dig kanske, men mig. 
 
Det har gått som en statistik för mig. Upp, ner, upp, ner osv osv. Det finns många anledningar som gör att jag inte orkar vissa saker. En av de anledningarna är att jag knappt sover på nätterna. Jag vrider och vänder på mig hela nätterna. Jag kan vara vaken till kl. 5. Här om natten vred och vände jag på mig så mycket att jag bokstavligt talat trodde att sängen skulle braka ihop. Jag gick upp, drack vatten och gick och la mig igen. Jag kan inte somna. Vilket är anledningen till att jag inte är trött just nu. Jag somnade i bilen och i soffan hos pappas sambos dotter. Det är en bra förklaring till att jag inte är trött just nu. Det varierar lite dag till dag hur jag mår. Ena dagen kanske jag mår toppen och andra dagen kanske jag mår uselt.
 
Ännu vill jag gärna inte skriva anledningen till att jag verkligen är deprimerad och ledsen. Känns för tätt. Vill fortfarande hålla saker för mig själv och inte dela med andra, förutom min psykolog. Tack för att du tog din tid att läsa. Jag känner mig tom och det känns obehagligt på något sätt. Ärligt talat så vill jag inte ens vara hemma. Jag vill vara ensam någon annanstans. Jag skulle gärna sätta mig på backen som har utsikt över hela staden och bara sitta. Jag älskar att gå dit. Speciellt med hundarna, där de kan springa fritt. Tänk var skönt det vore att bara vara med sig själv. Jag funderar på att ha en slappardag och vara med mig själv och ingen annan. Jag är inte mig själv, för jag har förlorat en del hopp.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0